Hej alla läsare (om jag har några?)

Typ alla fan fictions är ju replikerna skrivna på engelska. Varför gör inte jag det då? Svar jag är för lat haha!

Iallafall får ni låtsas att de pratar på engelska eller nåt hehe!

Det var det jag ville säga :) Och om någon läser, snälla kommentera! 

I förra avsnittet:

"Din mobil! Du gav sjukhuset ditt nummer för absoluta nödfall!" Niall hade nästan panik.

Zayn svarade direkt.

Niall hyperventilerade, Liam såg ut att inte vara långt till tårarna, Eleanor satt och gröt och jag... jag var tom.

Zayn kom tillbaka.

"De... Louis..."

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

~LOUIS PERSPEKTIV~

Är det så här det känns att vara död?

~ZAYNS PERSPEKTIV~

Det är så overkligt. För bara några dagar sen var han frisk, nu är han döende. Varför skulle det hända just Louis, vår pajas, clown. Våran morotsälskande vän... Det, det är svårt att förstå. Väldigt svårt. 

Jag såg deras frågande miner när jag kom tillbaka från samtalet.

"De... Louis..." stammade jag fram.

"Säg nu!" Skrek Eleanor. Första gången hon tappade humöret sen, ja, Louis blev sjuk.

"Han är sämre. Och de sa att... att..." jag svalde. "Han kanske kommer bli förlamad resten av livet.

~ELEANORS PERSPEKTIV~

Jag är död. Inombords. Utanför är jag en gråtande flicka. Inombords finns jag inte. Jag förstår inte. Vill inte förstå. Kan inte förstå. Jag försökte samla mig.

"Vi..." jag snyftade till. "Vi måste... 'snyft' ... åka till..." Jag kunde inte mer. Hade inte kraften.

"...Till sjukhuset..." fyllde Niall i. Näst efter Louis måste han vara den bästa grabb jag känner. Ja, jag gillar alla i bandet, men...

Harrys blick var någon annanstans. Jag tror han gråtit också. Liam likaså. Zayn stod upp och hade fortfarande mobilen i handen. Och jag, jag var förstörd.

Tillslut satt vi iallafall i bilen mot sjukhuset. Vi hade inte varit där sen igår förmiddag. Tårarna rann fortfarande nerför mina kinder. Konstigt att de inte tog slut. Desutom var jag hungrig. Jag hade knappt ätit något sen Louis hamnade på sjukhus. Jag antar att Harry inte vill öppna kylskåpet. Längst ner i deras kylskåp hade Louis en egen liten låda. Där det självklart låg morötter. 

När vi kommit fram och sagt till reseptionen att det var vi, släppte de in oss. De hade flyttat på Louis.

"Följ med mig." sa en sjuksköterska. Hon började gå uppför en trappa. Tre trappor upp fanns han. 

Vi gick genom en lång korridor innan sjuksköterskan stannade vid ett rum.

"Schhh..." sa hon innan hon öppnade dörren.

"Louis...." viskade jag. Han rörde lite på sig. Det var ännu mer slangar nu än det var förra gången vi var här.

Jag gick fram till sängen och frågade sedan sjuksköterskan om det fanns några stolar. Hon sa att det fanns i korridoren.

"Men jag måste gå nu." sa hon och log. Hon gick. Jag tror ingen märkte det ändå.

Louis blinkade till. Nästan helt osynligt men när han har legat så stilla hela tiden ser man det direkt.

"Snälla Zayn, spring och hämta nån!" Sa Harry.

"Varför jag?" sa Zayn och gick iväg. Efter en stund kom Zayn in med en läkare hack i häl. 

Louis gjorde samma sak igen.

"Okej..." sa läkaren.

"Vadå okej?" undrade jag.

"Lugna ner dig raring." sa hon och kollade på den lilla TV-skärmen.

~LOUIS PERSPEKTIV~

Jag hör henne. Jag hörde henne. Hon finns hos mig. Smärtan är inte lika stark när jag hör hennes röst. I en suddig dimma minns jag hennes ansikte. Så vacker... min Eleanor. Jag hör andra röster. tror det var... Zayn? Jag kan inte vara död om jag hör deras röster. Var det någon annan också? En röst jag inte känner igen. Jag vill öppna ögonen och se. Men jag orkar inte...

~HARRYS PERSPEKTIV~

Var finns vår skojare. jag saknar hans skämt. Jag kollar på videodagböckerna vi spelat in. Alla hans påhitt. Vad fick han allt ifrån? Vad jag saknar honom. Hans säng är fortfarande orörd. En använd randig tröja hänger på en stol. Ett par hängslen ligger på en hylla. Eleanor har stått och tittat på de flera gånger. Tänk om ryktena är sanna? Tänk om Louis blir förlamad så han inte kan sjunga? Eller uppträda. Men hellre det än ett liv utan Louis. 

'Riing Riing' Det var hemtelefonen. Jag gick för att svara.

"Harry!"

"Hej det är Mary från akuten!"

"Är det nåt med Louis?" jag kände paniken stiga.

"Ja, jag tycker att ni kommer hit nu." sa Mary.

"O-okej..." Mary la på.

"Vi ska åka till Louis nu..." sa jag.

"VARFÖR!?" Frågade Eleanor upprört.

"Jag... jag vet inte..." sa jag och hämtade mina bilnycklar. Inget var som förut. Min mobil ringde ingen. Jag kollade på displayen. Det  var våran sångpedagog. Jag ignorerade samtalet.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad är det med Louis?

Blir glad om ni vill tipsa om min blogg till era kompisar ;)

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

~HARRYS PERSPEKTIV~

Jag är påväg till Niall. i baksätet sitter Liam. Eleanor och Zayn är redan hos Niall. Det känns så overkligt. Idag skulle vi egentligen spelat in en skiva. En PLATTA. Fansen är ju galna.

"Mitt twitter bombaderades igår ledsna fans." Sa jag frånvarande till Liam.

"Mm." Fick jag till svar. Jag kikade i backspegeln. Liam satt och tittade ut. Nej, han tittade inte ut. Han tittade IN. In i sig, inombords. Jag bromsade in. Jag såg dörren till Nialls villa öppnas. Zayn gick ut i följd av Eleanor och Niall. Zayn gick fram till bilen. Niall började gå nerför trappan när Eleanor ropade något till honom. Niall gick upp och låste dörren. Självklart. Jag såg några fans på andra sidan gatan. De hade nyss fått syn på oss. Nej. Nu måste Niall alltså stanna och prata med de, om de börjar prata med honom. Det gör han alltid.

"HALLÅ? NIALL! ZAYN! HUR..." Niall höjde en hand till hälsning och hoppade in i bilen.

"Jag trodde du skulle stanna och prata med de" sa jag till Niall.

Om blickar kunde döda skulle jag varit en hög rykande Harry-pulver nu.

~LOUIS PERSPEKTIV~

Åh... smärt smärta. Var är Eleanor? Jag vill att hon ska hålla om mig. Trösta mig. 

ÅH NEJ! Vi ska väl spela in en skiva nu? imorgon? Igår? Jag måste vakna. Jag ville öppna ögonen. Jag ville...

"Louiis? Snälla, vakna!" 

Vem var det? Han eller hon grät. Så mycket hörde jag. Inget mer.

"Snälla Louis... Jag klarar inte mer nu..."

 ~ELEANORS PERSPEKTIV~

"Jag klarar inte mer nu..." Det är sant. 

"Vi får inte sluta... sluta hoppas."

"Vad betyder det där?" Liam pekade mot skärmen som visade Louis tillstånd. Hjärtslagen hade hela tiden varit på samma nivå. Nu 'höjdes' det. på skärmen!

"Hämta nån!" Jag var förtvivlad. Tänk om det betydde någonting dåligt? Tänk om Louis... höll på att dö?

"Han börjar vakna." Konstaterade sjuksköterskan. Hon såg våra hoppfulla ansiskten. "Men, det betyder inte att han börjar bli bättre. Vi vet ingenting. Vi har skickat iväg blodprover som de undersöker i ett labratorium."

Jag blir illamående när jag ser Louis i sjuksängen med massa slangar. Han får dropp och två gånger om dagen undersöker de honom för att se förändringarna.

Vi såg Louis röra på sig. Han stönade lågt och hostade till. Sen började han kräkas.

"UT!" Ropade läkaren som nyss kommit in i rummet. Vi sprang ut ur rummet. 

~HARRY PERSPEKTIV~

Vi fick inte vara kvar på sjukhuset. Alla var hemma hos mig och Louis. Nej. Hemma hos mig. Ingen sa något. Stämningen var tryckt. Jag satte på teven. Kanalen var den samma som när Louis slog av teven för exakt två dagar sen. Det var nyheterna. De pratade om One Direction. Det fångade allas uppmärksamhet. Mannen på TV:n sa:

"Ingen vet någonting om Louis Tomlinson i One Direction. Det går också rykten om att bandet ska splittras..."

"VA!!?" Ropade Niall.

"Tyst." sa jag.

"...efter ett bråk på sjukhuset."

"Vem..."

"Tyst." sa jag igen.

"En av medlemmarna hade varit otrevlig mot de andra, så när Zayn gick hem frågade en tjej om han var arg och han sa att han var det. På Harry. Han sa också att han tänkte dra sig ur bandet..."

"NÄ NU!" ropade Zayn och ställde sig upp. "Hur... hur...." Han var för upprörd för att prata.

"... han sa också att han tänkte anmäla Harry för misshandell för att han slagit Zayn i huvudet."

Jag vaknade till. Zayn stod och skakade. Jag visste att han kunde bli väldigt arg och det var inte kul att hamna i bråk med honom.

"Zayn?" Frågade Niall. "Mår du bra?"

"Jag ska fan gå och slå in deras huvud..."

"ZAYN!" Ropade Niall.

"Va?" Frågade han.

"Din mobil! Du gav sjukhuset ditt nummer för absoluta nödfall!" Niall hade nästan panik.

Zayn svarade.

Niall hyperventlierade, Liam såg ut att inte vara långt till tårarna, Eleanor satt och grät och jag... jag var tom.

Zayn kom tillbaka.

"De... Louis..."

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

OMG vad händer!!

KOMMENTERA! Nästaa del kommer!

Den här berättelsen är baserad på en dröm jag hade. Men bara en del saker ;)

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

~ NIALLS PERSPEKTIV ~

'Riing Riing'

Jag gick och hämtade telefonen. Jag kollade på displayen. Det var Harry.

"Ja hallå?" 

"Kom till sjukhuset nu!" Flåsade Harry. Han lät upprörd. "Liam möter dig utanför!"

"Varför?" Frågade jag men Harry hade lagt på. Fan också. Jag sprang och hämtade min jacka. Jag kom på att jag glömt att slå av TV:n. Hinner inte slå av den nu. Då hörde jag 'Louis Tomlinson'. Jag sprang in i vardagsrummet iallafall. En man stod och pratade om LOUIS? Vad har hänt..? Han sa:

"Vi fick nyss veta att Louis Tomlinson, medlem i ett av världens kändaste pojkband One Direction, är svårt sjuk."
"WHAT!?" 

"Läkarna vet inte någonting om sjukdomen, det är tydligen en helt nyupptäckt och okänd sjukdom."

Jag sprang ut i hallen. Jag tänkte precis ta bilnyckeln när jag kom på, den är på verkstan. FAN. Jag... får ta taxi. Jag tog mina solglasögon och en mössa. Tur att det var vinter OCH kallt. 

~ LIAMS PERSPEKTIV ~

Kommer han inte snart? Hur lång tid kan det ta. Men sen slog det mig. Nialls bil är ju på verkstan! 

Jag tog upp mobilen. 20 sms från Zayn, 40 sms från Harry! På alla stod det:

'Har han kommit än?' eller 'Be Niall skynda sig!!!!!!' med typ hundra utropstecken.

"Jag ringer upp Niall då..." muttrade jag för mig själv.

Jag slog hans nummer. Niall svarade nästan direkt:

"Hallå? Hur är det med Louis!?" Frågade han upprört.

"Vi vet inte. Vi har ingen aning om jag ska vara helt ärlig. Var är du? Harry och Zayn bombarderar mig med sms!"

"Mig med." Jag fick ta taxin. Men jag kan inte prata så mycket, jag vill inte att taxichauffören sa få veta vem jag är." När han sa 'taxichauffören' viskade han så lågt att jag knappt hörde vad han sa.

"Okej, var är du?"

"Öhm... jag är..." Han la på.

"HÄR!!" ropade han och vinkade till mig. Jag sprang det fortaste jag kunde till ingången.

"Måste du alltid skoja, FAST det är allvarligt?" Muttrade jag.

"Jag skojade inte. Samtalet bröts." Sa han. Jag trodde på honom.

~ HARRYS PERSPEKTIV ~

"Hur lång tid kan det ta?" Frågade jag Zayn gång på gång.

"Lugna ner dig!" Röt han. Jag undrade hur Niall kunde sega så när ens vän kanske var DÖENDE? Jag började bli sur.

Zayn stod i dörröppningen och spanade. Själv satt jag bredvid Louis flickvän vid sjukhussängen. 

Han såg också sur ut. Undra varför. Vad... äsch. Jag vet varför. Försöker bara låtsas att det inte är mitt fel. Jag antar att jag har gått honom på nerverna. Men jag är faktiskt orolig för min bästa vän. Herregud, lite får man väl tåla?

"De kommer nu!" 'Sa' Zayn. Han mer 'skrekviskade'. Jag flög upp från stolen.

"Lugna ner dig!" sa Eleanor. "Han kanske..."

Niall sprang in i rummet.

"Jag..."

"Kunde du inte segat LITE mer..!?" sa Jag.

"Men jag..."

"Bryr du dig inte ett dugg om Louis!!?"

Det såg ut som om Niall krympte inför min ögon. Vad? Louis är döende?

Niall gick fram till Eleanor.

"Bry dig inte om honom. Berätta nu varför du kom så sent." sa Eleanor mjukt, men oroligt.

Hon klappade med handen på stolen. MIN stol. Den stolen JAG suttit på! Hur... jag tog tre djupa andetag och sa att jag skulle gå på toa. Jag gick till toaletterna. Jag ställde mig framför spegeln och försökte lugna ner mig. Niall blev ju riktigt sårad.

"Är jag för hård?" Louis är inte bara min vän. Lilla Niall. stackarn. Jag ÄR för hård. Undra vad han tänker om mig nu. Jag blaskade kallt vatten i ansisktet och tog några djupa andetag. Sen gick jag tillbaka.

Jag hörde Niall berätta om... en bil? Nä vänta, vad sa han? orden jag hörde var: min bil, verkstan, taxi. SJÄLVKLART! Vilket pucko jag är! Han var ju ute och körde när någon idiot körde på bilen. Det hade jag förträngt!

Jag gick försiktigt in.

"Niall, jag.." Alla tittade upp, förutom Louis då. Niall satt kvar bredvid Eleanor. Liam och Zayn stod på andra sidan sängen.

"Det är okej. Jag förstår att du är orolig. det är vi alla." Sa han. Måste han alltid vara så förstående. Det jag behövde nu var en riktig utskälllning från Niall. Fast, han blir ju aldrig arg. Så det kunde jag glömma.

"Nä, jag måste ändå säga förlåt. Till alla. Louis är inte bara min vän." Med de orden gick jag fram fönstret och såg att det redan hade börjat skymma.

En sjuksköterska kom in och sa att vi var tvugna att lämna rummet. Dags för undersökning. Louis 'sov' fortfarande. 

"Får vi komma in efter undersökningen?" Frågade Eleanor.

"Jag rekommenderar att ni åker hem och vilar lite. Ni får komma tillbaka imorgon." sa sjuksköterskan. Vi lämnade rummet. Alla var nedstämda. Visserligen hade de lovat att ringa ALLA medlemmar plus Eleanor vid minsta ändring. Om han vaknade, blev sämra, blev bättre osv. Men jag vill ändå inte åka.

~ LOUIS PERSPEKTIV ~

Jag har ont. Ont i hela kroppen. Vad är det med mig? Var är jag? Var är Eleanor? Var är Harry? Var är... alla? Jag klarar inte av det här mer. Jag kommer ihåg att jag och Harry var hemma hos oss. Vi väntade på Liam och Eleanor. När Liam... eller Eleanor kom. Jag skulle öppna dörren. Men, sen blev det svart.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Snälla, kommentera! Nästa avsnitt kommer snart!

Hej på er, 1D fans eller inte! Hoppas iallafall ni vill läsa.

Här kommer jag skriva berättelser, i olika "delar" som jag hittar på själv. Självklart har det ju inte hänt i verkligheten, iallafall inte allt ;) Hoppas ni vill läsa!!