"We're moving." sa jag. Louis fattade inte först.

"Where? To the house next to me?" frågande han. Det fanns ett hus till salu bredvid Louis, som jag vill flytta till.

"No ... to Sweden!" sa jag.

"Sweden?" Frågade han. 

"I don't now, a country, i think." sa jag.

"What! Are you serious!?" ropade han.

"Yes ..." sa jag. 

"Can you tell that to the other?" frågade jag Louis. 

"Sure!" sa han och gick bort till Oliver, Tom, Robert, Kevin, Christopher, Eric, Billy and John.

Louis sa det. Det som gjort att jag legat vaken och gråtit inatt, som ett litet barn. Å just det, jag är ju ett litet barn!

"WHAT!?" skrek Oliver. "No!" 

Han tittade åt mitt håll. Jag nickade. 

Jag gick in i huset. Mamma och Vanessa satt och pratade i vardagsrummet. 

"We're moving next week, on monday." hörde jag mamma säga. Idag var det torsdag. En, två, tre, fyra. fyra dagar kvar! 

Jag ställde min ryggsäck i hallen och smög in i köket.

"Hi Alexis!" ropade mamma. 

"Hello!" svarade jag. Jag tog ett äpple och gick in i vardagsrummet.

"I go to the park!" sa jag. Mamma skakade på huvudet.

"No, no, no! We'll pack!" sa hon. Jag stod en stund och bara andades ut, och in. 

"Why!?" sa jag. Fast jag visste varför. 

"We're moving on ..."

"Monday! I know!" sa jag. "Where is the moving boxes?" Jag tittade mig omkring. 

Mamma sa att jag skulle börja packa mina kläder i en resväska. Jag gick upp på mitt rum med väskan i släptåg och satte mig på huk framför min lilla garderob.Jag öppnade dörren. En fotboll ramlade ut och träffade mig i huvudet. 

"Ouch!" sa jag till mig själv. Jag började riva ut mina kläder. Jag stoppade ner alla mina träningsbyxor, fotbollsshorts och mjukisbyxor. Jag hittade också några jeans som jag nästan aldrig använde. Jag tycker det är obekvämt och stelt.

Jag plockade också ner mina tröjor. T-shirts, fotbollströjor, långärmade tröjor, munkjackor.

Längst in i gareroben hittade jag en klänning. Den hade jag fått av farmor när jag fyllde år. Den gick ner till knäna, den var mörkblå med stora, vita prickar. Inga blommor. Inga fjärilar. Och inga hjärtan! Men klänningar är inte heller min typ. Fast, om jag var tvungen, skulle det bli den. 

Jag fick gå två timmar i skolan. Sen skulle vi åka till flygplatsen och flyga till Sverige. Jag och Louis cyklade till skolan.

"Do others in your class if you're moving?" frågade Louis. Louis var två år äldre än mig. 

"No, my teacher will say it today!" sa jag. 

När vi kom fram till skolgården var det som vanligt. Killarna spelade fotboll eller lekte jaga och tjejerna hoppade hopprep eller jagade killarna. 

Sen skulle de andra tjejerna vara överlyckliga. De tyckte jag var konstig som var med killarna. Och inte hade kjol eller klännning! 

Killarna sprang fram till oss. 

"Moves you today?" frågade Oliver fast han visste svaret.

"Yes." sa jag. 

Jag satt vid min bänk. Våran lärare kom in i klassrummet.

"Good morning!" sa hon.

"Good Morning!" Svarade klassen. 

"I have something important to tell you!" sa hon. "Alexis will move today, to a country called Sweden!"

Hela klassen tittade på mig. Jag drog i min skoluniform. Jag rodnade. 

Läraren drog ner kartan och började babbla om Sverige. Jag lyssnade inte. Ville inte lyssna. 

Vi fick gå ut på rast. Jag hoppades att Louis skulle ha rast nu för det skulle vara sista chansen att säga hejdå.

"Mrs Carter?" Sa min lärare. Jag vände mig om.

"I hope you have a good time in Sweden." sa hon och log. Jag log tillbaka.

"Bye Mrs Bradshaw." sa jag och gick ut. Min väska var full av saker jag skulle ta med mig. 

Jag kom ut på skolgården. Jag tittade mig om. Jag såg inte Louis.

"Damn ..." sa jag.

"I thought you have to swear!" sa en röst.

"Louis!" sa jag och vände mig om. Han stod bakom mig och flinade. Men helt plötsligt dog hans leende.

"Er, I will, I will miss you ..."  erkände han. 

"I will miss you!" sa jag. Vi stod och kollade på varandra. Tillslut kramade jag om honom. Vi hade aldrig kramats förut, inte så här. Bara i fotbollen liksom, när vi var på samma lag och nån av oss gjorde mål.

"Hurry up we need to the airport!" Ropade mamma. Jag sprang ut med min sista resväska och stoppade in den i bakluckan. Sen kom Vanessa ut. Hon hade ett par korta, svarta shorts. Hennes långa hår med lila toppar var utsläppt och hängde ner över axlarna. Hon hade en vit blus på sig. Med sig hade hon den stora "nödvändiga" väskan som hon skulle ha på planet. Smink, mobil, smink, smink, en munkjacka, smink och en bild på hennes favoritband. Och lite hårgrejer.

"Vanessa! You do not need all that stuff!" sa mamma. Vanessa muttrade något och satte sig i bilen. 

Snart satt vi på planet på väg till Sverige. 

"Bye London!" Viskade jag. 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hoppas ni tyckte om den! Kommentera för nästa del! 

Kom ihåg att jag använder Google Translate ibland så om det inte är bra engelska vet ni varför!

 

Hanna...

28 maj 2013 20:34

Väldigt bra! Tänk på mer miljöbeskrivningar bara!

 

Mathilda

2 juni 2013 18:06

Meeeeera meera tack, vill se vad som händer. Så snälla snälla jag ber dig. Vill ha ett nytt kapitel.
Älskar novellen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej !! Jag heter Rakel och har nu fixat dennna design till denna as coola blogg!! Ville bara säga ett inlägg om mig och så. Jag driver bloggen www.svenska1dlover.bloggplatsen.se och är tokig Directioner! =D Jag skriver oxå en Novell om 1D, mer om...

Tjäna! På tisdag åker jag på semester i en vecka, så det kommer dröja till nästa kapitel!    Men snälla håll er kvar, gå in på hemsidan varje dag! Vill att statistiken ska hålla sig upp någorlunda, haha. Kom oxå ihåg att rösta i minomröstning...

Mamma puttade till mig.  "What?" frågade jag. Mamma gav mig ännu en sträng blick och så kom jag på. "My name is Alexis Carter." sa jag ointresserat.  "Welcome Alexis. I hope you will enjoy your stay here." sa läraren. Några tjejer sprang in i...

Hej!Jag är ledsen att det inte kommer ut inlägg så ofta. Jag har inte så bra inspiration just nu, plus att jag inte hinner med så bra. Jag har stallet och massa nu innan sommaren i skolan! Men nu tror jag det ska bli bättre      ...

"Hurry up we need to the airport!" Ropade mamma. Jag sprang ut med min sista resväska och stoppade in den i bakluckan. Sen kom Vanessa ut. Hon hade ett par korta, svarta shorts. Hennes långa hår med lila toppar var utsläppt och hängde ner över axlarn...