I förra avsnittet:

"Dags för undersökning så ni får gå nu." sa en läkare. Eleanor reste sig upp och vi gick ut. Utanför stannade

hon och sa:

"Jag känner på mig att Louis blir frisk innan turnén." sen började hon gå hem.

"Skulle inte du åka med oss!?" Ropade Harry.

~HARRYS PERSPEKTV~ 

Jag kände mobilen vibrera i fickan.

Jag tog upp den och svarade.

"Ja hallå?" Sa jag.

"Ja, det är Harry va?" sa en mansröst. Jag tror det var en man från skivbolaget.

"Mm."

"Jo, ni måste komma till studion, vi måste prata." sa mannen. "Ni kan komma klockan två imorgon."

"Men.."

"Då ses vi där, bra!" sa mannen och la på. Typiskt.  

Jag ringde till killarna, en efter en.

Jag kände att jag var trött och hungrig. Jag gick in i köket och tog ett äpple och ett glas vatten. Jag gick rastlöst runt i rummet. Jag visste att det var massa oroliga och ledsna fans som ville ha reda på hur det är med Louis, men jag orkar inte bry mig. 

Nästa dag:

Jag var på väg till studion. När jag skulle gå in så hörde jag röster innanför dörren. Jag tvärstannade och av en reflex lyssnade jag uppmärksamt.

"Du förstår väl att de inte kan hålla sig på toppen utan Louis!?" sa en man.

"När han blir frisk är de MINST lika kända!" sa en kvinna. 

"OM han blir frisk. Och det kommer INTE att hända!" sa mannen

Jag suckade. Tänk om mannen hade rätt? Tänk om ... Jag spetsade öronen igen.

"Jag kommer fortsätta kämpa!" sa kvinnan.

"Det kan du glömma. Det är slut för de nu! Det är lika bra vi ställer in turnén."

"Men alla fans? De kommer ju bli förstörda!"

"Jag bryr mig inte!" sa mannen. jag hörde att han var påvåg ut genom dörren så jag sprang in på en toalett några meter från där jag stod.

Han har rätt. FÖR rätt. 

Mobilen vibrerade i fickan. Ett sms från Zayn.

"Är du där än? Vi kommer om fem min"

Jag svarade och gick ut från toaletten. Jag lutade mig mot väggen och nynnade på en låt. Utanför fönstret såg jag två flickor som syn på mig. De vinkade och jag vinkade tillbaka. Jag rörde mig mot dörren. Och som jag trodde följde de efter. Jag vinkade till dem så de kom.

"Säg inte till någon annan att jag var här. Ni får heller inte säga till nån eller skriva på facebook, twitter eller liknande att ni träffat mig. Förstått?" sa jag. De nickade.

"Hur, hur är det med Louis?" Frågade en av tjejerna osäkert.

"Han är medvetslös." sa jag. "Men han blir nog bra." Jag försökte le men de gick nog inte på det. De sträckte fram en anteckningsbok och jag signerade åt dem. Sen gick jag in igen.

Några minuter senare kom Zayn, Liam och Niall. Vi gick in till studion och möttes av en man vi aldrig sett förut. Han presenterade sig för oss.

"Jag heter Oscar" sa han.

"Okej..." sa Zayn tankspritt. 

"Jag måste berätta en sak..." började han. Så, det var sant. Jag suckade. De andra kollade konstigt på mig.

"Ni får lägga av." sa Oscar.

"Va!?" frågade Liam, som om han inte förstått.

"Ja, inget mer för er! Turnén är redan inställd! Allt är inställt!" sa Oscar och gick sin väg.

Just vad vi behöver ... 

"Men ... varför?" Viskade Niall.

Alla stirrade tomt ut i luften. Tillslut ställde sig Zayn upp och gick iväg. 

"Zayn?" 

Han höjde handen som svar och sprang ut genom dörren.

Vi andra började också röra på oss. Det var alltså slut nu... slut på allt. Våra drömmar. Ryktena var sanna.

Vi gick tillsammans hem till mig. Ingen sa något. 

Zayn sms:ade till Eleanor och frågade om hon var hos Louis. Det var hon.

"Ska vi gå dit?" frågade Liam. Fast det lät mer som ett 'Vi går dit'. 

Jag nickade och tog på mina solglasögon. Nu började vi komma in mer i 'city'. De andra gjorde som jag. Snart var vi framme vid sjukhuset. Två tjejer kände igen oss (som också många andra hade gjort på vägen till sjukhuset.) och vinkade. Vi var tacksamma för att de inte blev galna och sprang fram till oss.  Vi vinkade tillbaka och gick in till receptionen.

"Louis?" Frågade kvinnan som satt i receptionen. Alla kände igen oss här nu vid det här laget. 

"Mm." sa Liam. 

"Samma rum." sa kvinnan och nickade mot korridoren fram till hissen. Vi behövde ingen som visade vägen nu. 

Vi gick i korridoren fram till hissen. Zayn tryckte på knappen så hissen kom ner till oss. Efter ca 10 sek kom den och vi gick in.

"Hej El!" sa vi när vi gick in i rummet.

"Hej. Varför så dystra?" frågade hon när hon såg våra ansikten.

Vi tittade mot varandra. Jag nickade mot Niall som började berätta;

"Vi var i studion förut, för de ville prata med oss. En kille som heter Oscar sa att de hade ..." Han tog ett djupt andetag och fortsatte. "... ställt in turnén. Han sa också att ..." 

"Att allt är slut." fyllde Zayn i.

Eleanor blev stum.  Hon stirrade på oss i flera minuter.

~ELEANORS PERSPEKTIV~

Jag trodde först att jag hört fel. Men tillslut förstod jag att de talade sanning.

"V-va? Eran karriär?"

"Ja." sa Harry dystert.

Jag kollade på Louis igen. Deras dröm, som hade gått i uppfyllelse. Nu, borta! Jag lutade mig fram till Louis och viskade allt i hans öra.

"Jag hoppas att du hör mig älskling..." avslutade jag. Han ryckte till, som han gjorde med jämna mellanrum. För det mesta när jag pratade med honom.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Varför händer det här? 

Är det något ni vill ha med, något som ni saknar? Kommentera då! 1+ för nästa!

 

Katta

19 mars 2013 18:11

Jag tycker den är jätte bra! :) Spännande dessutom!

http://onedstories.bloggplatsen.se

One Direction Berättelser

19 mars 2013 18:13

Tack så mycket, :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej !! Jag heter Rakel och har nu fixat dennna design till denna as coola blogg!! Ville bara säga ett inlägg om mig och så. Jag driver bloggen www.svenska1dlover.bloggplatsen.se och är tokig Directioner! =D Jag skriver oxå en Novell om 1D, mer om...

Tjäna! På tisdag åker jag på semester i en vecka, så det kommer dröja till nästa kapitel!    Men snälla håll er kvar, gå in på hemsidan varje dag! Vill att statistiken ska hålla sig upp någorlunda, haha. Kom oxå ihåg att rösta i minomröstning...

Mamma puttade till mig.  "What?" frågade jag. Mamma gav mig ännu en sträng blick och så kom jag på. "My name is Alexis Carter." sa jag ointresserat.  "Welcome Alexis. I hope you will enjoy your stay here." sa läraren. Några tjejer sprang in i...

Hej!Jag är ledsen att det inte kommer ut inlägg så ofta. Jag har inte så bra inspiration just nu, plus att jag inte hinner med så bra. Jag har stallet och massa nu innan sommaren i skolan! Men nu tror jag det ska bli bättre      ...

"Hurry up we need to the airport!" Ropade mamma. Jag sprang ut med min sista resväska och stoppade in den i bakluckan. Sen kom Vanessa ut. Hon hade ett par korta, svarta shorts. Hennes långa hår med lila toppar var utsläppt och hängde ner över axlarn...