Den här berättelsen är baserad på en dröm jag hade. Men bara en del saker ;)

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

~ NIALLS PERSPEKTIV ~

'Riing Riing'

Jag gick och hämtade telefonen. Jag kollade på displayen. Det var Harry.

"Ja hallå?" 

"Kom till sjukhuset nu!" Flåsade Harry. Han lät upprörd. "Liam möter dig utanför!"

"Varför?" Frågade jag men Harry hade lagt på. Fan också. Jag sprang och hämtade min jacka. Jag kom på att jag glömt att slå av TV:n. Hinner inte slå av den nu. Då hörde jag 'Louis Tomlinson'. Jag sprang in i vardagsrummet iallafall. En man stod och pratade om LOUIS? Vad har hänt..? Han sa:

"Vi fick nyss veta att Louis Tomlinson, medlem i ett av världens kändaste pojkband One Direction, är svårt sjuk."
"WHAT!?" 

"Läkarna vet inte någonting om sjukdomen, det är tydligen en helt nyupptäckt och okänd sjukdom."

Jag sprang ut i hallen. Jag tänkte precis ta bilnyckeln när jag kom på, den är på verkstan. FAN. Jag... får ta taxi. Jag tog mina solglasögon och en mössa. Tur att det var vinter OCH kallt. 

~ LIAMS PERSPEKTIV ~

Kommer han inte snart? Hur lång tid kan det ta. Men sen slog det mig. Nialls bil är ju på verkstan! 

Jag tog upp mobilen. 20 sms från Zayn, 40 sms från Harry! På alla stod det:

'Har han kommit än?' eller 'Be Niall skynda sig!!!!!!' med typ hundra utropstecken.

"Jag ringer upp Niall då..." muttrade jag för mig själv.

Jag slog hans nummer. Niall svarade nästan direkt:

"Hallå? Hur är det med Louis!?" Frågade han upprört.

"Vi vet inte. Vi har ingen aning om jag ska vara helt ärlig. Var är du? Harry och Zayn bombarderar mig med sms!"

"Mig med." Jag fick ta taxin. Men jag kan inte prata så mycket, jag vill inte att taxichauffören sa få veta vem jag är." När han sa 'taxichauffören' viskade han så lågt att jag knappt hörde vad han sa.

"Okej, var är du?"

"Öhm... jag är..." Han la på.

"HÄR!!" ropade han och vinkade till mig. Jag sprang det fortaste jag kunde till ingången.

"Måste du alltid skoja, FAST det är allvarligt?" Muttrade jag.

"Jag skojade inte. Samtalet bröts." Sa han. Jag trodde på honom.

~ HARRYS PERSPEKTIV ~

"Hur lång tid kan det ta?" Frågade jag Zayn gång på gång.

"Lugna ner dig!" Röt han. Jag undrade hur Niall kunde sega så när ens vän kanske var DÖENDE? Jag började bli sur.

Zayn stod i dörröppningen och spanade. Själv satt jag bredvid Louis flickvän vid sjukhussängen. 

Han såg också sur ut. Undra varför. Vad... äsch. Jag vet varför. Försöker bara låtsas att det inte är mitt fel. Jag antar att jag har gått honom på nerverna. Men jag är faktiskt orolig för min bästa vän. Herregud, lite får man väl tåla?

"De kommer nu!" 'Sa' Zayn. Han mer 'skrekviskade'. Jag flög upp från stolen.

"Lugna ner dig!" sa Eleanor. "Han kanske..."

Niall sprang in i rummet.

"Jag..."

"Kunde du inte segat LITE mer..!?" sa Jag.

"Men jag..."

"Bryr du dig inte ett dugg om Louis!!?"

Det såg ut som om Niall krympte inför min ögon. Vad? Louis är döende?

Niall gick fram till Eleanor.

"Bry dig inte om honom. Berätta nu varför du kom så sent." sa Eleanor mjukt, men oroligt.

Hon klappade med handen på stolen. MIN stol. Den stolen JAG suttit på! Hur... jag tog tre djupa andetag och sa att jag skulle gå på toa. Jag gick till toaletterna. Jag ställde mig framför spegeln och försökte lugna ner mig. Niall blev ju riktigt sårad.

"Är jag för hård?" Louis är inte bara min vän. Lilla Niall. stackarn. Jag ÄR för hård. Undra vad han tänker om mig nu. Jag blaskade kallt vatten i ansisktet och tog några djupa andetag. Sen gick jag tillbaka.

Jag hörde Niall berätta om... en bil? Nä vänta, vad sa han? orden jag hörde var: min bil, verkstan, taxi. SJÄLVKLART! Vilket pucko jag är! Han var ju ute och körde när någon idiot körde på bilen. Det hade jag förträngt!

Jag gick försiktigt in.

"Niall, jag.." Alla tittade upp, förutom Louis då. Niall satt kvar bredvid Eleanor. Liam och Zayn stod på andra sidan sängen.

"Det är okej. Jag förstår att du är orolig. det är vi alla." Sa han. Måste han alltid vara så förstående. Det jag behövde nu var en riktig utskälllning från Niall. Fast, han blir ju aldrig arg. Så det kunde jag glömma.

"Nä, jag måste ändå säga förlåt. Till alla. Louis är inte bara min vän." Med de orden gick jag fram fönstret och såg att det redan hade börjat skymma.

En sjuksköterska kom in och sa att vi var tvugna att lämna rummet. Dags för undersökning. Louis 'sov' fortfarande. 

"Får vi komma in efter undersökningen?" Frågade Eleanor.

"Jag rekommenderar att ni åker hem och vilar lite. Ni får komma tillbaka imorgon." sa sjuksköterskan. Vi lämnade rummet. Alla var nedstämda. Visserligen hade de lovat att ringa ALLA medlemmar plus Eleanor vid minsta ändring. Om han vaknade, blev sämra, blev bättre osv. Men jag vill ändå inte åka.

~ LOUIS PERSPEKTIV ~

Jag har ont. Ont i hela kroppen. Vad är det med mig? Var är jag? Var är Eleanor? Var är Harry? Var är... alla? Jag klarar inte av det här mer. Jag kommer ihåg att jag och Harry var hemma hos oss. Vi väntade på Liam och Eleanor. När Liam... eller Eleanor kom. Jag skulle öppna dörren. Men, sen blev det svart.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Snälla, kommentera! Nästa avsnitt kommer snart!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej !! Jag heter Rakel och har nu fixat dennna design till denna as coola blogg!! Ville bara säga ett inlägg om mig och så. Jag driver bloggen www.svenska1dlover.bloggplatsen.se och är tokig Directioner! =D Jag skriver oxå en Novell om 1D, mer om...

Tjäna! På tisdag åker jag på semester i en vecka, så det kommer dröja till nästa kapitel!    Men snälla håll er kvar, gå in på hemsidan varje dag! Vill att statistiken ska hålla sig upp någorlunda, haha. Kom oxå ihåg att rösta i minomröstning...

Mamma puttade till mig.  "What?" frågade jag. Mamma gav mig ännu en sträng blick och så kom jag på. "My name is Alexis Carter." sa jag ointresserat.  "Welcome Alexis. I hope you will enjoy your stay here." sa läraren. Några tjejer sprang in i...

Hej!Jag är ledsen att det inte kommer ut inlägg så ofta. Jag har inte så bra inspiration just nu, plus att jag inte hinner med så bra. Jag har stallet och massa nu innan sommaren i skolan! Men nu tror jag det ska bli bättre      ...

"Hurry up we need to the airport!" Ropade mamma. Jag sprang ut med min sista resväska och stoppade in den i bakluckan. Sen kom Vanessa ut. Hon hade ett par korta, svarta shorts. Hennes långa hår med lila toppar var utsläppt och hängde ner över axlarn...