I förra avsnittet:

'Riing Riing' Det var hemtelefonen. jag gick för att svara.

"Harry!"

"Hej det är Mary från akuten!"

"Är det nåt med Louis?" Jag kände paniken stiga.

"Ja, jag tycker att ni kommer hit nu." sa Mary.

"O-okej..." Mary la på.

"Vi ska åka till Louis nu..." sa jag.

"VARFÖR!?" Frågade Eleanor upprört.

"Jag... jag vet inte..." sa jag och hämtade mina bilnycklar. Inget var som förut. Min mobil ringde igen. Jag kollade på displayen. Det var våran sångpedagog. Jag ignorerade samtalet.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

~HARRYS PERSPEKTIV~

"Vi har rätt att få veta!" sa Eleanor upprört. Vi satt i bilen på väg till lasarettet.

"Mmm..." sa jag frånvarande. Liam satt bredvid mig. I baksätet satt Zayn, Niall och Eleanor. Tur att bilen var rymlig.

Vi kom fram till sjukhuset. Jag körde in på parkeringen. När jag hade parkerat sprang alla ut. Med rasdka steg gick vi in.

"Åh hej!" sa kvinnan i receptionen. "Ni ska hälsa på Louis va?" Häsla på. Det var en ny mening. Förut har de sagt saker som 'Titta till' eller 'Titta på'. Det sista undrar vi faktiskt lite över. Som om vi var galna fans eller så?

Louis var i samma rum som igår. Utanför rummet väntade en sjuksköterska på oss. Hon log och öppnade dörren.

När vi kom in stod det massa läkare runt omkring Louis säng. Men... satt han upp?

Eleanor gick fram till sängen. Det var sant. Louis satt faktiskt upp. Men han sov.

"Så fort ni går blir han sämre." sa en läkare. "När han hör era röster blir han trygg och orkar kämpa lite till."

"Åh Lou!" sa Eleanor. "Varför sitter han upp?" frågade hon sen.

"Han andas bättre då har vi märkt." sa samma läkare. "En riktig skum sjukdom har vi märkt."

Eleanor satt på en stol och när hon smekte hans hand blinkade han till. Alla i rummet reagerade.

"Ta hans hand." sa en läkare. Eleanor gjorde som han sa. Louis blinkade igen. 

~LOUIS PERSPEKTIV~

Jag lovar att om jag orkade skulle jag öppna ögonen. Hon skulle sitta bredvid mig. Det vet jag. Jag känner det. Men jag har inte styrkan. Nästan. Snälla Louis orka nu då! Det ändå jag kan åstadkomma är en att blinka. Det är ju så ljust också! Kunde de inte släcka lampan. Jag hör henne! Yes.

"Snälla Louis! Lova att bli frisk." säger hon gång på gång.

Jag lovar.

~NIALLS PERSPEKTIV~

Det är jobbigt att stå och kolla på. Jag tänker på dagen Harry ringde mig. När jag satt och kollade på TV. När jag hörde på nyheterna om Louis! Vilken panik jag fick. 

"Är inte du hungrig Niall?" Frågade Zayn. Antagligen för att ha nåt att säga. Varför skulle jag vara hungrig nu? Okej. Jag har knappt ätit pån tre dagar men ändå. 

Jag gav honom en mördande blick och sa sedan:

"Jag orkar inte känna efter när Louis är, kanske, dödligt sjuk." Jag såg åt Eleanors håll och gav henne en ursäktande blick. Jag var inte direkt stöttande när jag sa sådär men jag var tvungen eftersom Zayn var så korkad.

"Okej okej förlåt då." sa han och höll upp händerna.

Allas uppmärksamhet riktade sig till Louis igen. Han blinkade visst igen.

"För att ni bråkar." sa Eleanor. Men hon sa det med ett leende. Alla livstecken från Louis var en vinst.

"Dags för undersökning så ni får gå nu." sa en läkare. Eleanor reste sig upp och vi gick ut. Utanför sjukhuset stannade hon och sa:

"Jag känner på mig att Louis blir frisk innan turnén." Sen började hon gå hem.

"Skulle inte du åka med oss!?" Ropade Harry.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tror ni Eleanor har rätt eller fel?

Hej alla läsare (om jag har några?)

Typ alla fan fictions är ju replikerna skrivna på engelska. Varför gör inte jag det då? Svar jag är för lat haha!

Iallafall får ni låtsas att de pratar på engelska eller nåt hehe!

Det var det jag ville säga :) Och om någon läser, snälla kommentera! 

I förra avsnittet:

"Din mobil! Du gav sjukhuset ditt nummer för absoluta nödfall!" Niall hade nästan panik.

Zayn svarade direkt.

Niall hyperventilerade, Liam såg ut att inte vara långt till tårarna, Eleanor satt och gröt och jag... jag var tom.

Zayn kom tillbaka.

"De... Louis..."

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

~LOUIS PERSPEKTIV~

Är det så här det känns att vara död?

~ZAYNS PERSPEKTIV~

Det är så overkligt. För bara några dagar sen var han frisk, nu är han döende. Varför skulle det hända just Louis, vår pajas, clown. Våran morotsälskande vän... Det, det är svårt att förstå. Väldigt svårt. 

Jag såg deras frågande miner när jag kom tillbaka från samtalet.

"De... Louis..." stammade jag fram.

"Säg nu!" Skrek Eleanor. Första gången hon tappade humöret sen, ja, Louis blev sjuk.

"Han är sämre. Och de sa att... att..." jag svalde. "Han kanske kommer bli förlamad resten av livet.

~ELEANORS PERSPEKTIV~

Jag är död. Inombords. Utanför är jag en gråtande flicka. Inombords finns jag inte. Jag förstår inte. Vill inte förstå. Kan inte förstå. Jag försökte samla mig.

"Vi..." jag snyftade till. "Vi måste... 'snyft' ... åka till..." Jag kunde inte mer. Hade inte kraften.

"...Till sjukhuset..." fyllde Niall i. Näst efter Louis måste han vara den bästa grabb jag känner. Ja, jag gillar alla i bandet, men...

Harrys blick var någon annanstans. Jag tror han gråtit också. Liam likaså. Zayn stod upp och hade fortfarande mobilen i handen. Och jag, jag var förstörd.

Tillslut satt vi iallafall i bilen mot sjukhuset. Vi hade inte varit där sen igår förmiddag. Tårarna rann fortfarande nerför mina kinder. Konstigt att de inte tog slut. Desutom var jag hungrig. Jag hade knappt ätit något sen Louis hamnade på sjukhus. Jag antar att Harry inte vill öppna kylskåpet. Längst ner i deras kylskåp hade Louis en egen liten låda. Där det självklart låg morötter. 

När vi kommit fram och sagt till reseptionen att det var vi, släppte de in oss. De hade flyttat på Louis.

"Följ med mig." sa en sjuksköterska. Hon började gå uppför en trappa. Tre trappor upp fanns han. 

Vi gick genom en lång korridor innan sjuksköterskan stannade vid ett rum.

"Schhh..." sa hon innan hon öppnade dörren.

"Louis...." viskade jag. Han rörde lite på sig. Det var ännu mer slangar nu än det var förra gången vi var här.

Jag gick fram till sängen och frågade sedan sjuksköterskan om det fanns några stolar. Hon sa att det fanns i korridoren.

"Men jag måste gå nu." sa hon och log. Hon gick. Jag tror ingen märkte det ändå.

Louis blinkade till. Nästan helt osynligt men när han har legat så stilla hela tiden ser man det direkt.

"Snälla Zayn, spring och hämta nån!" Sa Harry.

"Varför jag?" sa Zayn och gick iväg. Efter en stund kom Zayn in med en läkare hack i häl. 

Louis gjorde samma sak igen.

"Okej..." sa läkaren.

"Vadå okej?" undrade jag.

"Lugna ner dig raring." sa hon och kollade på den lilla TV-skärmen.

~LOUIS PERSPEKTIV~

Jag hör henne. Jag hörde henne. Hon finns hos mig. Smärtan är inte lika stark när jag hör hennes röst. I en suddig dimma minns jag hennes ansikte. Så vacker... min Eleanor. Jag hör andra röster. tror det var... Zayn? Jag kan inte vara död om jag hör deras röster. Var det någon annan också? En röst jag inte känner igen. Jag vill öppna ögonen och se. Men jag orkar inte...

~HARRYS PERSPEKTIV~

Var finns vår skojare. jag saknar hans skämt. Jag kollar på videodagböckerna vi spelat in. Alla hans påhitt. Vad fick han allt ifrån? Vad jag saknar honom. Hans säng är fortfarande orörd. En använd randig tröja hänger på en stol. Ett par hängslen ligger på en hylla. Eleanor har stått och tittat på de flera gånger. Tänk om ryktena är sanna? Tänk om Louis blir förlamad så han inte kan sjunga? Eller uppträda. Men hellre det än ett liv utan Louis. 

'Riing Riing' Det var hemtelefonen. Jag gick för att svara.

"Harry!"

"Hej det är Mary från akuten!"

"Är det nåt med Louis?" jag kände paniken stiga.

"Ja, jag tycker att ni kommer hit nu." sa Mary.

"O-okej..." Mary la på.

"Vi ska åka till Louis nu..." sa jag.

"VARFÖR!?" Frågade Eleanor upprört.

"Jag... jag vet inte..." sa jag och hämtade mina bilnycklar. Inget var som förut. Min mobil ringde ingen. Jag kollade på displayen. Det  var våran sångpedagog. Jag ignorerade samtalet.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad är det med Louis?

Hej på er, 1D fans eller inte! Hoppas iallafall ni vill läsa.

Här kommer jag skriva berättelser, i olika "delar" som jag hittar på själv. Självklart har det ju inte hänt i verkligheten, iallafall inte allt ;) Hoppas ni vill läsa!!